1481-1559 Italian Garofalo Gallery Italian painter. Active mainly in Ferrara and the district around the Po delta, he was one of the most outstanding figures in Emilian classicism during the first half of the 16th century. In 1497 Garofalo father paid Boccaccio Boccaccino to teach his son the rudiments of painting. Garofalo first works were directly influenced by the Cremonese painter, to whom they were formerly even attributed. They consist of a series of small paintings depicting the Virgin and Child. The example in the Ca d Oro in Venice must have been Garofalo first painting and reveals not only the lessons learned from Boccaccino, but also signs of the influence of Domenico Panetti (c. 1460-before 1513), traditionally recorded as his first master. Another Virgin and Child (Assisi, Perkins priv. col.) shows signs of the early influence of Lorenzo Costa the elder, while the example in the Nationalmuseum, Copenhagen, shows a similarity with the early works of his contemporary, Lodovico Mazzolino. A particularly important project in Ferrara during the earliest years of the 16th century, involving numerous highly skilled artists, was the fresco decoration of the oratory of the Concezione. The frescoes (Ferrara, Pin. N.) represent a significant development in the city art. Garofalo hand has been identified in the Presentation in the Temple, in which he reveals a familiarity not only with local art, but also with the high points of Bolognese classicism, whose greatest exponents were Francesco Francia and Lorenzo Costa the elder. Around 1505, Garofalo works show a close familiarity with artistic developments in Bologna, in particular the mature style of Costa and the decoration in 1505-6, by Francesco Francia, Costa, Aspertini and others, of the oratory of S Cecilia in S Giacomo Maggiore. Garofalo Virgin Enthroned between SS Martin and Rosalia (Florence, Uffizi), created for Codigoro Cathedral, should be seen within this context, whereas the small altarpiece for the Arcivescovado, Ferrara, although executed at the same time, shows early, if faint, signs of the influence of Venetian painting of the period.  Related Paintings of Garofalo :. | John the Baptist in the Wilderness fg | The Annunciation 55 | The Bones of St. John the Baptist dfg | The Annunciation | Ascension of Christ sdg |
Related Artists:
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Adam Colonia
Dutch , Rotterdam 1634-1685 London
FARINATI, Paolo
Italian painter, Veronese school (b. 1524, Verona, d. 1606, Verona) Italian painter and draughtsman. He was the son of a painter, Giambattista, but probably trained in the workshop of Nicola Giolfino (Vasari). His earliest documented painting, St Martin and the Beggar (1552; Mantua Cathedral), was commissioned by Cardinal Ercole Gonzaga along with works by Battista dell'Angolo del Moro, Veronese and Domenico Brusasorci for Mantua Cathedral, newly restored by Giulio Romano. As is evident in his chiaroscuro and figure types, Farinati had absorbed certain Mannerist influences from the frescoes of scenes from the Life of the Virgin (1534) in the choir of Verona Cathedral, executed by Francesco Torbido to Giulio's design. Giolfino's eccentric style would also have encouraged Farinati to emphasize line over colour and to restrict his palette to rather opaque greys, browns, mauve and rust. His two-canvas Massacre of the Innocents (1556; Verona, S Maria in Organo) displays the muscular figures, sharp foreshortenings and posed attitudes of Mannerism and has a more polished finish than his earlier work. Its strong, plastic qualities are also evident in Christ Walking on the Water and the Supper of St Gregory (1558) in the choir of the same church.